Nästa Sida, Sidan 2

Ingela and Foxy, England 2003

Hem

Ingela Barnett

Teresa M Eriksson

Brian's Blogg

Anekdoter

Efterföljd

Våra Hundar

Valpar

Videos

Länkar

Kontakt

Familje Hörnan

Nästa Sida, Sidan 2

Westerly Gaels

ANEKDOTER

OCH VITSAR INGELA OCH JAG DELADE MED VARANDRA.

Att kunna skratta med varandra var Ingelas och min stora styrka. Detta höll igång glöden i kärleksflammorna

Om ni har missat poången med denna anekdot kolla www.aftermath.at



DET "PEKANDE FINGRET"

Om du är beredd att pekar fingret på någon se till att det inte är det fingret som har varit på samma plats som den människans fingret du pekar på har varit på !!

Jag berättade för henne om den galna drömmen. Hon började skratta och med en glimt i ögat sa. "Men lilla älskling, du behöver inte oroa dig, Han var inte bra ändå. Jag slängde en kudde på henne.

TILL HIMMELEN OCH "TILLBAKA"
En kväll, efter en trevlig middag med lite vin vände jag mig mot Ingela och visskade i hennes öra. "Jag skall ta dig till himmlen och tillbaka". "Tillbaka" ? sa Ingela lite putt. "Glädjedödare", väste hon !!


INGELA, MIN SKYDDSÄNGEL
Jag hatar möten. När Ingela och jag var på ett möte, höll hon alltid ett öga på mig. Jag har alltid varit en dagdrömmare.  Plötsligt från ingenstans hörde jag ett ord eller en fras. Då kom jag igång ordentligt med ett inlägg med åsikter och idéer. Det var då jag hörde den allt för bakanta väsning från Ingela. "Vi har täckt detta för fem minuter sedan,"älskling"


SIR JOHN GUILGUD
Sir John Guilgud, den stora Shakespear skådesspelaren intervyades på engelsk tv då namnet på en annan känd skådis dök upp. "Han, den där, var en dålig skådis. Han fick arbeta i Amerika istället" sa Guilgud med typisk engelsk pokerface!


EN KONSONANT FÖR MYCKET.
Som alla invandrare, blir man ibland ett offer för små misstag i det nya, adoptiva språket. Nyligen ,i ett ord la jag till en extra konsonant. Detta ledde till att det jag ville framföra förändrades totalt. Då jag menade att hundleksaken skulle pipa, upptäckte jag att jag uppmanade den att fortplanta sig (extra p) En alert medlem i familjen påminnde mig om den stora uppståndelsen detta skulle leda till hos våra känsliga läsare. Konsonanten avlägsnades omedelbart, med säkert en lättnads suck för våra stavningsfanatiker och inte minst för dem som rodnar lätt!

DEN "FLYGANDE" MATTAN
I mitten på nittiotalet var Ingela och jag på en auktion. Vi gick på var sitt håll runt auktionskammaren. Plötsligt en ganska ordinär Wiltonmatta skulle klubbas vilket jag tyckte skulle bli perfekt för hundarna. Jag stack upp handen. Jag fortsatte ganska envist då det började bli lite dyrt. Jag fick mattan och när jag skulle betala dök Ingela upp och såg mattan under min arm. Hon infomerade mig att vi hade ovetande bjudit över varandra for samma matta från samma hushållskassa. I framtiden lämnade vi aldrig varandras sida på en auktion.


MOBILTELEFONEN.
Nyligen försökte jag, dumt nog, införa en ny regel där mobilen är avstängd när vi är ute och kör. Det här budskapet hade tydligen inte nått mina sex unga passagare. Mobilera började ringa stup i ett. Jag stannade bilen och vände mot sällskapet och lite kyligt påminnde dem om att i och med att en regel hade införts beträffande...... Min mobil ringde. "Hej Teresa hur är det med lilla Nora"?....  Det var försent att rädda min dignitet. Regeln gäller inte längre!!

DET IRISKA "SPRÅKET".
1997 befann vi oss med min syster på Irland i en pub i Cork . Den Corkiska dialekten är något tjock och musikalisk. Några killar satt vid baren och diskuterade footboll. Jag la märke till att språket var väl speckat av svårdommar. Jag hoppades att Ingela inte hörde samtalet. Plötsligt ropade Ingela. "Oj de talar iriska" Jag tittade på min syster och började skratta. Jag fick förklara för Ingela att det var den lokala dialekten, fast kopiöst speckad med fula ord.


"EN RÖST FRÅN OVAN"
Den 17e september 2007, 20 år på dagen efter Ingela och jag hade vår första (och enda) date, var jag i badrummet och städade. Plötsligt från ingenstans hörde jag en låt som jag kände igen. Jag hade tydligen tryckt på en knapp på min mobil. Min telefon har åtta olika låtar som Alea hade lagt i. Den låten som jag nu hörde var Ingelas och min favorit, "I just called to say I love You".  Jag kan inte beskriva mina känslor Ingela.


"MIDDAG" PÅ STALLET.
Ingela arbetade som ridinstruktör tre dagar i veckan. Hon ringde hem ibland och ville att vi skulle ta någonting "gott" till henne. Detta betydde att hon var sötsugen.  Då hoppade vi in i bilen lastade med ett lämpligt sortiment godbitar. Jag minns en dag när vi anlände vid stallet då hon undervisade barnen. När en mamma till ett av barnen såg vad Ingela skulle äta, sa hon. ""Milda makter, Ingela kommer inte att äta sin middag efter allt detta" "Detta är hennes middag" sa jag med ett halvt leende. Med detta sagt och trotts att Ingela hade en stor aptit för godis och skräpmat var hon också väldigt glad i sund mat. Hon åt sallader, grovbröd, fast väldigt lite kött. Hon brukade spola ned allt med antingen kall saft eller apelsinjuice.

INGELA PÅ STALLET




















INGELAS "11E SEPT" - CAMILLA.
Några månader innan 9/11 hade Ingela ett avtal med USA att importera en clumbertik som heter Camilla. Camilla skulle anlända vid Köpenhamns flygplats den 16 september. Emellanåt hade Al Quiada ändrat på saker och ting. Pappersarbetet fram till Danmark var i ordning men det fanns en liten miss mellan Danmark och Sverige, normalt inget större problem och det bekymrade Ingela inget ett dugg. Hon skulle bara köra till Danmark och hämta hem Camilla i vilket fall. Att ta hem djur från Danmark utan perfekta papper är inom Skandinavien är ett grått område och Ingela hade föga tolerans för dumma myndigheter, nyheter eller skyskrapare som ramlade ner från himmelen. Hon bara förbereda bilen för sin ny älskling. Jag kände lite panic för att jag visste, som många andra, att undantagstillstånd rodde överallt


CAMILLA















Mycket av Rae Furness "Raycroft" linje i denna dam


Räddningen kom i form av ett telefonsamtal från USA då ägaren sa att samtliga
flygplatser var helt blockerade och att Camilla inte skulle komma. Jag var lättad men när jag berättade för Ingela var hon något kylig. Hon mumlade någonting om att hon skulle resa till USA och hämta upp Camilla själv. Jag bad henne att lugna sig lite, inte så lätt när Ingela hade bestämt sig men hon gav sig till slut och sa att hon skulle vänta. Camilla kom aldrig och Ingela var väldigt besviken
Snart efter skull hon sikta mot England och det jaktmaterialet som hon visste fanns att hämta. Hon skulle importera två suveräna jaktclumbers för att berika sin kennel. Hon tyvärr skulle aldrig se sina drömmar i uppfyllelse. Jag kan, med stor glädje, rapportera att vi 2006 fick två kanonkullar från Ingelas avelsmaterial som såldes till jakt/utställningsfolk.


VÅR ANDRA "11 SEPT"
Två dagar efter 11e sept satt Ingela och jag i vardagsrummet och tittade på
nyheterna. Det blev värre och värre för varje dag. Jag ,som alla, var hel chockad när jag såg utvecklingen som visades på rutan. Jag minns att jag sa till Ingela att man borde akta sig för folk som inte såg ut som vi. Ingela vände sig mot mig med en kyla i blicken och sa att jag kunde först kolla på övervåningen. Våra tre barn är mulatto barn. Jag har sällan skämdes som jag gjorde den där kvällen


MOBILTELEFONEN
Vi var, som vanligt, sent ute med allt som det elektroniska heter, som gör livet
bekvämt och inte minst mobiltelefonen. Ingela bar med sig en mobil och jag menar bar, för att någon användning för apparaten fann hon sällan. Den låg för det mesta i bilen. En gång när hon var bortrest, var jag som vanligt, lite ängslig mest nu på grund av att det snöade. Jag försökte ringa henne flera gånger men inget svar fick jag. Hon skulle stanna hos en väninna under resan visste jag. Då ringde jag och rätt som det var fick jag ta på Ingela och var lättad. "Varför svarar du inte?" sa jag lite putt. "Min mobil är avstängd", sa min lilla plutta med ett fnitter. "Du kan väl sätta på den , du vet att jag är orolig när du är ute i snön", sa jag. ." Det blir ju svårt", sa hon fnittrandes. "den är ju hemma på laddaren bakom köksgardinen.! Det var den ju!!!!.


"SURPRISE, SURPRISE"
Hindås, 1994-2000
Alex anlände hos oss bara fyra år gammal. Han var och är en söt och kärleksfull
pojke. Han och jag brukade spela den gamla kända Caruso låten, "Over There" Den är en underbar marsch och vi gick runt det stora matsals bordet med låtsas trumpeter på högsta volym och Ingela tittade på oss med sitt breda leende och glimtande ögon. Detta är ett minne jag hade kanske glömt om inte teknologin kom till min räddning. Jag nyligen köpte en mobiltelefon och befann mig i en supermarknad med Axel då plötsligt hörde jag en låt som jag kände igen. Det var "Over There" med den fina Enrico Caruso. Jag märkte en del leenden och insåg att alla tittade på mig och Alex flinade lite. Sedan kom jag på vad det handlade om. Min mobil var boven. Alex hade lagt in låten i MP3 biten på min telefon. Jag hade satt igång musiken när jag stoppade handen i fickan och där var min favorit sångare till förfogande för hela supermarknaden. Minnena av ljuv lycka från en gång i tiden i Hindås då  Ingela var med kom flödande tillbaka.

"EN DROPPE FÖR MYCKET"
En gammal skolkamrat till Ingela berättade en rolig historia om Ingela när de var tolv. Ingela och väninnan var hemma hos Ingela då Ingelas föräldrar var borta hos folk. De gjorde en häxblandning av olika sorters sprit. De gjorde vad man skall göra men en sådan cocktail. De drack skiten. Detta ledde i sin tur till en påtaglig förändring i det allmänna tillståndet. Inte nog med detta ville de ute i samhället och "träffa folk. Det visade sig snart att deras totala brist på kontroll över saker och ting uppmärksammades av några statligt anställda, snuten alltså. Detta i sin tur ledde till en vistelse på polishuset. Ingelas kamrat var helt förtvivlad. Men inte våran Pinglan. Ingela käftade mot snuten och sa att när hon var stor och journalist skulle hon skriva om den här bedrövliga behandlingen. Ingelas Pappa, Ralph kom så småningom för att hämta de småglin. Ingelas mamma har helt galen men Ralph, Ingelas pappa var som Ingela annars alltid har varit, lugnet själv. De kom hem och Ralph hjälpte Ingela upp till sitt rum. Dagen efter, stackars Ingela, med den första av de enda tre baksmällan hon har haft i sitt liv väcktes försiktigt av Ralph som bara sa med ett lite flinande "nu har du lärt dig detta, lilla gumman"

























Ingela kopplar av med en bok och en kopp the med sussexspaniels på soffan Hindås 1996. Ingelas stora egenskap i livet var hennes förmåga att kunna koppla av när som helst. Hushållsarbete hade en låg prioritet hos oss. Vi hade grundat en forening som heter DRIS - Dammsugarens Rätt I Samhället.


"SANN" KÄRLEK
Ingelas och min kärlek var mjuk och nästan intill mesig som många cyniker skulle skratta åt. Sådant struntade vi totalt i. Vi hade turen att vi fick tillbringa mycket tid med varandra då vi trivdes i varandras sällskap. Vi skrattade ofta och ständigt
bekräftade våran kärlek för varandra. Jag drar enorm comfort från den vetskapen att vid Ingelas bortgång fanns det inget osagt. Vi hade täckt allt. En dag efter barnen hade gått till skolan satt vi vid frukostbordet och diskuterade hur bra vi hade det med varandra. Jag tittade mot min käraste söta Ingela och visste, som alltid att jag älskade henne mer än någonting annat i världen. Jag sa det till henne och ett litet leende kröp över hennes mjuka, vackra ansikte. Jag gick över till henne och höll i henne, som jag ofta gjorde. Vi satt där och höll i varandra utan att säga någonting, som bara ett par, djupt kära i varandra kan. Allt var tyst. Jag mjukt, smekte hennes kind och drog mina händer genom hennes hår. Vi tittade varandra i ögonen och jag tryckte på hennes hand de sex gånger som vi brukade  göra med varandra, I, LOVE, YOU, VER, Y, MUCH.  Jag smekte hennes läppar så mjukt och kända värmen och hennes kvinnliga passion. Plötsligt drog hon snabbt bort sin hand och hoppade upp som ett skott. "Fan också" sa Ingela,  jag glömde klippa Patsys klor och vi skall till veterinären snart". "Ingela", sa jag och visste att det inte var någon mening. Hon älskade sina hundar lika mycket som hon älskade mig.


"THE BITCH IS BACK"
Tre kvällar i veckan arbetade Ingela på stallet som ridinstruktör. Vi grabbar hade då ansvar för Ingelas hundar. Detta innebar att tio hundar skulle ha ständigt tillgång till vatten, och skulle fodras kring 7 på kvällen. En gång kom Ingela hem vid tio för att upptäcka att vi inte hade skött denna enkla uppgift. Nu är det så att Ingela sällan tappade behärskningen men när hon gjorde det fick hon vuxna män att gråta som bebisar. Efter denna incident när Ingela kom in genom dörren brukade hon säga "the
bitch is back" då vi skrattade allihopa. Vi grabbar kunde gott skratta för att det blev aldrig en upprepning av denna försummelse


"I JUST CALLED TO SAY".......
Ingela köpte hundar som alla vet, när hon kände för det. Jag visste inget förrän efter hon hade fattat beslutet. En dag i köket sa hon bara så där, att hon skulle ta hem en valp. Jag vände mig "försiktigt" mot henne och påminde henne om att hon nyligen hade tagit hem en valp. Jag var lite orolig, för att vi redan hade sex hundar hemma. Jag frågade henne vad hon höll på med och fick inget tillfredställande svar. Under diskussionen hade jag fräckheten att höja min röst lite grann. "Ta inte den tonen med mig" sa hon lite putt. Jag gav vika fast jag var lite ställd och Ingela visste det. Hon var på väg till stallet där hon arbetade och jag gick ut med henne till bilen. Precis när hon skulle köra vred hon ner rutan då jag skulle ge henne en puss och tittade hon på mig och jag visste att den här skulle bli en torris. "Go and fuck yourself"  (ungefär "dra åt helvete gubbe")  sa kvinnan som jag älskade mer än allt annat och körde iväg i ett moln av grus och damm. Jag var chockad.  Ingela var inte mycket för svordomar och hade aldrig svurit mot mig.  Jag var förtvivlad. Jag gick in i huset och började baka bröd som terapi och tog ut dammsugaren som jag hatar fast jag satt inte igång den. Jag var ledsen och tyckte synd om mig själv. Plötsligt ringde telefonen. "I just called to say I love you" Det var Ingelas sjungande röst, en talang som hon inte behärskar bra. "Får jag valpen? Sa min lilla plutta.  "Klart skall du få det, min lilla gumma" sa jag. Jag visste att jag inte hade något val, men jag var alltid glad när hon var lycklig.  Jag hatade när hon var putt på mig. Fred till varje pris!