Jason är en av de varelser som är svår att beskriva utan överdrift. Han och hans sex syskon föddes den 13 e (fredag) i november 2009. Patsy, Deuchars Glenscotia är deras mamma och Frank Westerly Gaels Ziggy Stardust var deras far (tyvärr inte längre med oss).Historien om Jasons början är liknande den som Paddys. Det fanns två familjer intresserad av honom. En i Sverige och en svensk familj i Abbu Dabi. På något sätt blev det inte av, tack och lov. Och som i Paddys fall, är jag evigt tacksam för att Jason stannade. Han är den typ av hund man inte kan få nog av. Han är också, precis som Paddy, mycket populär bland alla. Han är en charmör och har en sådan milt sinnelag att små barn är omedelbart tillfreds med honom. Liksom Paddy "Paddarotti" sjunger / ylar han till "O Solle Mio" som alla våra andra hundar gör utom Annica som tycker sådant beteende är tramsigt. Jason var nyligen på den stora Göteborgs utställning (2012) på Clumber Spaniel montern och var en stor tillgång som representant för rasen. Vi ställde ut honom en dag och han fick en "utmärkt" (1a). Han är, precis som Paddy, en sen utvecklare och ganska gänglig. Ett år till och jag tror han kan ge några av de andra Clumber Spaniels någonting att tänka på och om han inte gör det, spelar det ingen roll. Utställningar är inte så intressanta för oss. Han är bara underbar, inget annat är viktigt.
I varje familj finns det en hund som gillar bilen. Jason är en sådan hund. Han är enormt fint sällskap och tittar gärna ut genom rutan när vi kör i byn. Han är känd av alla trakten. En polisman, en dag, sa lite skrattandes att han kanske skulle kunna orsaka en "traffikincident". Jag vände mig till polismannen och sa att i så fall är det jag som blir orsaken !!
Jason waits patiently for a spin in the car, He loves the wind in his face when he sticks his head out the window, where he can survey the world of humanoids with philosofical resignation.
